Tack....
...till alla som stöttar mig nu när livet känns jäkligt tufft!!!!!!
Är glad att ha förstående kollegor på mitt jobb, vänner som ringer och hör av sig för att kolla hur jag mår samt de härliga personerna som ingår i Pippi-ensemblen som ger en massa positiv energi!!!!!!
Att stå ensam kvar är aldrig lätt.....mycket praktiskt som ska ordnas med och fixas, men nu känner jag att energin börjar komma...sakta men säkert!
Nu gäller det att ta en dag i taget, göra det som är tvunget i stunden, ta mina stunder när kroppen behöver vila och se riden an.....det blir ju bättre, jag vet ju det men vissa stunder känns det jäkligt surt!
Nog med gnäll.......nu ser vi fram emot en härlig helg där det ska fixas lite här hemma, ligger efter med typ allt!
Kram Petra/Trollet