.....är inte alltid så lätt att vara!
Under många år skämdes jag, skämdes för brorsan som söp, knarkade, åkte in och ut på olika behandlingshem, misshandlade folk när han var full/påtänd, gjorde inbrott, åkte in i fängelse, ut och in igen......
Men jag var sååååå jäkla medberoende, något jag inte fattade såklart.....men visst ställde syrran upp och skjutsade, lånade ut pengar, handlade på bolaget åt brorsan för att han skulle va nöjd!
En dag när jag åkte till Hageby för att hämta honom m bilen för en tur till Systembolaget var han tokfull.....stod på balkongen och tjoade! Då blev jag äntligen förbannad (han var ju på avstånd) och vrålade åt honom att han Fan kunde gå och handla själv...... De orden som skreks efter mig när jag åkte iväg var INTE rumsrena kan jag lova....
Sen ringde han och var ångerfull.....syrran förlät......och så pågick det!
När han jobbade på sjön tyckte jag det var jättekul när han ringde från båten, kunde bli långa snack om stormar, upplevelser på båten, knäppa storysar från land......vi garvade så vi tjöt, för samma knäppa humor har vi båda två!
Minns hur stolt han var när vi fick vår Dennis, brorsan satt med honom i famnen och lös som en sol! Tyckte det var sååååå coolt att få vara morbror....... Han älskade barn, låg på golvet och busade med Dennis på hans ettårsdag!
När han sedan kom en dag hög som ett hus och höll på att tappa Dennis i golvet kände jag antyder fick vara nog!!!!
Ringde upp och sa attan är välkommen hem till oss, men bara om han är nykter och drogfri.......
Nääää han kom inte mer........
Hörde rykten såklart, fick telefonsamtal när han satt inne (då var han ju iaf ren då), och såg honom på håll på stan.
NEJ det kändes INTE bra att inte kunna gå fram till honom, NEJ det kändes INTE bra att inte veta var han höll hus, om han mådde bra, inte få fira jul, födelsedagar och sånt man gör m syskon...... Tror att jag stundtals förnekade att jag hade en bror.......men självklart fanns han i mina tankar ständigt. Det är väl så när det är ens syskon, ett syskon som man delat hela uppväxten med......älskat och även "hatat" som man gör med sina syskon.....
Hahahaha som vi slogs ibland.......men han lärde mig en massa bra knep och grepp som jag hade bra nytta av 😂
Nu är det drygt ett år sedan han dog.......dog till följd av sitt missbruk......och jag undrar ännu VARFÖR?
Varför drogs du till drogerna?
Varför klarade du inte att sluta trots behandlingshem?
Varför blev du hemlös?
Varför varför varför
Frågorna får aldrig svar......men jag är sååååååå glad för våra sista dygn vi fick tillsammans!
Tack och lov att telefonen ringde på måndagsmorgonen och jag fick veta att du låg på sjukhuset!
Du är så saknad storebror, inte den storebror du var när du drogade/söp, utan MIN STOREBROR som var pigg, frisk och glad. Du som sjöng sjömanssånger, lärde mig nacka höns och stycka dem, du som kunde sitta och snacka på kvällarna...... Det är DIG jag saknar!!!!!??
FUCK DRUGS!
kram Petra/Trollet
Livet är så jävligt ibland, och jag är så ledsen för att du var tvungen att genomlida skiten. Känner igen mig i mycket, alkoholiserad bror och föräldrarna oxå mer eller mindre. Ställde samma villkor till min bror, och har inte heller sett honom sen dess. Jag känner med dig och skickar den största kramen till dig!!!!